Jag vill sprida kärlek till alla er
Ligger med ett stort leende på mina läppar. Tänker på hur bra jag faktiskt har det. När man var liten påmindes man alltid av sina föräldrar när man inte åt upp maten "tänk på barnen i afrika", på den tiden var allt overkligt. Man tänkte att alla andra hade det bättre så fort ens föräldrar var orättvisa. När jag tänker efter är jag så otroligt glad att jag inte fick göra allt när jag var mindre, även nu. Hade gjort så många fler misstag i så fall. Tack mammi och pappi för att ni tar hand om mig.
Har ni någonsin velat tacka era föräldrar för att de varit hårda mot er. Visst i ögonblicket som de väl sa nej så var de dummast i världen (enligt dig själv). Men det finns ju alltid en tanke bakom allt. Ens föräldrar har så otroligt mycket mer erfarenhet än du själv, hoppas jag i alla fall.
Jag är så glad att jag aldrig fick ta hål i naveln. Även om jag var så arg, jag skrev en 2 A4 lista på alla kompisar som hade det, gjorde allt. Men jag fick alltid ett nej gång, på gång. Nu tycker jag att det är det sliskigaste som finns, inte på alla. Men jag skulle själv aldrig kunna ha det. Och tack, tack för att jag aldrig fick.
Jag är så glad för att jag inte fick vara vart som helst när jag var mindre. Under fjortis tiden när man ville träffa random killar överallt. Tack för att ni inte lät mig, lät mig ge mitt nummer eller lät mig träffa folk som man bara snackat på internet. Även om jag var så jäkla förbannad för alla snygga killar som fanns.
Och jag vill tacka för att ni var världens bästa föräldrar. Som alltid ställde upp och stötta mig i alla lägen. Mpnga av mina vänner smyg rökte i 5an och sedan börja fler och fler. Nu röker nästan alla mina vänner någon gång då och då, vissa hela tiden. Jag själv har aldrig i hela mitt liv ens haft en cigg i munnen. Jag är så förbannat stolt över mig själv för detta! Jag tänker inte heller smaka, ser ingen anledning eller sug i det. Jag har hållt mina vänners cigg men aldrig ens haft en tanke av att ta ett bloss. Jag har även fått flera i min närhet att dra ner på det eller sluta helt, så stolt över detta.
Jag vet så mycket mer nu än vad jag gjorde då. Men jag är ändå flera tusen mil från att veta allt. Jag vill inte fylla 18 år och stå ensam och inte ha mina föräldrars åsikter. Jag vill fortfarande vara barn och ha regler, regler som går att bryta. Ha någon om säger att jag varit duktig och verkligen straffar mig när jag är dum. Jag vill att mina föräldrar formar mig till något de sedan inte kommer ångra. När jag flyttar hem ifrån så ska jag vara hel. Jag ska klara mig själv, men jag kommer alltid vara deras lilla prinsessa, lilla Filippa.
Kommentarer
Trackback
