filippajj.blogg.se

Fick en litet skratt då jag läste en manlig blogg som uttalde sig om snus. Filip och Fredriks förra avsnitt hade haft en stor diskussion om just snus där en man berättade om sin passion för det. Jag förstår alla som beroende, det är ju en typ av drog. Dock är nog snus värre än cigaretter då cigaretter bara går att röka på vissa ställen medans snus är ok överallt. Jag själv tycker att det är så otroligt manligt med snus på killar och älskar när killar har det. Men när det sedan kommer till pussar och kyssar gillar jag det mindre. Går med en puss men sedan blir det allt för äckligt. Men till sak nu, killen som är Blondinbellas man skrev citatet "Att kyssa en man utan snus, är som att kyssa en kvinna" vilket stämmer fullt ut. Är det något ni killar ska göra så är det snusa och inte röka. Sedan är det dock bra att inte göra något. Men detta är min åsikt

 

Tänk att det började här, när Selena såg ut som minst 10 år äldre än Justin. Han var en liten skit, men ändå fanns kemin där. Då hatade jag både henne och deras förhållande, och det tog ju faktiskt slut också. Hemskt men sant, var så glad på ett sätt. Enda sedan ca: 1 månad innna hans konsert när jag läser massor i tidningarna, bilder på olika bloggar och hans fins tweets. Nu är de inte tillsammans vad jag vet, men jag hoppas. Även om de lämnade varann pga privata skäl så står de här igen, tillsammans. 

Och nu är det video från Billboard Music Awards när de pratar, man ser att det inte är kompis prat. Är töntig, men blir så arg när Taylor sår och drar. Bli tillsammans bara!!

 

 

Jag ryser i hela kroppen, han är verkligen helt underbar. Jag kan bara säga att jag älskar honom mer och mer för varje dag som går. Det är helt otroligt. Visst ha var grym innan men nu är han verkligen bäst. Enda sedan i måndags är han den enda musik jag lyssnar på, dag in och dga ut. Jag har en lista på spotify med 30 låtar av honom som spelas om och om igen. 

 

Jag tittade precis på denna video och grät. Kan han ens bli mer perfekt? Han når ut till alla människor på ett helt underbart sätt. Vilken artist, vilken människa. Säger bara all lycka till de människor som får hans hjälp, man blir så rörd. Åh ni måste verkligen kolla. Älskade Justin 

 

Det bästa är när man kommer till 4.20 och frammåt, gud vad jag gråter..

Kolla in denna helt underbara video på denna länken:
http://www.facebook.com/photo.php?v=581097911901003&set=vb.100000023992564&type=2&theater 

 

+ Stor hiss till alla olika body mists som finns från både Hollister och Victoria's secret. Det bästa jag vet att fräscha upp sig med en god doft. Fick en hollister i julas och är knappt något kvar, använder flera sprut dagligen. Mmm!

På bilden var jag väldigt glad, påväg till en fest hemma hos Johan.

 

Jag är arg, glad och lycklig på samma gång. Glömde sårad också. Vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Vad som ens är rätt och fel. Detta inlägg blir kladdigt men det är precis vad mitt liv är idag. Det är små bitar från allting som jag inte gillar som kombination. Jag vill hellre ha ett enkelt och felfritt liv så att man slapp allt som är negatvit och dåligt.

 

Jag har ju dessutom det dåliga i mig som alltid får mig att spela depp musik när jag tänke rpå det minsta lilla dåligt. Det gör att jag bara bli ännu mer ledsen och slutar med tårar. Just nu vill jag bara ligga i sängen, inte vara ensam. (jag hatar förövrigt att vara ensam när jag är ledsen) Men ändå har det varit så att den senaste tiden så har jag varit väldigt mycket själv. Det är inte fel med det, men jag gömmer mig undan så fort något jobbigt händer. Jag pratar inte med någon som förr, för ca 2 år sedan hade jag en bästavän som heter Rebecca. Vi har känt varann sedan 2an så bara det visar hur bra vi kunde varann. Pratade exakt om allt exakt varje dag och var med varann exakt varje dag. Vi var knappt bästa vänner, vi var syskon. Hon fråga aldrig om hon kunde sova här, om hon fick äta här, om hon skulle med någonstans. Hon va alltid bara indelad i familjen, samma med mig i hennes. Hände det minsta lilla så var det henne jag ringde, speciellt när det var något som man bara ville få ut sig. När det har tagit slut med mina tidigare killar så var hon där och krama om mig, när jag skulle träffa nya killar var hon där, när hon fick reda på att hon skulle få ett syskon cykla hon hela vägen upp till mig för att dela det med mig. När hon sedan fick sitt syskon så var jag den första hon smsa. Många gånger när jag är ledsen så vill jag ringa henne. Jag vill fortfarande bara skriva av mig till henne. Jag vill fortfarande bara komma förbi och säga hej. Men som allt annat så förändras man. Men jag är säker på att det inte är över, det är bara en tid just nu. 

 

Allt har ett slut här i livet, inget håller föralltid. När man säger föralltid menar med en lång tid framöver. Men ett föralltid finns faktiskt inte här på jorden ännu. Inte för något faktiskt. Men det jag ville komma till i denna text är att man måste lämna vissa saker för att kunna vara med om nya. Och ikväll så har jag fått lämna något otroligt jobbigt, men som kanske gör mig gladare i framtiden. Kanske en lättnad i alla fall. Man kan inte kämpa ensam, i så fall kan man lika väl leva ensam. Man kan inte ta något förgivet för att man känner varann, man ska hela tiden kämpa för sina nära. Men kan inte tro att det räcker med det lilla längre, ju närmre man kommer varann, desto mer är dina kära värda. Kom ihåg det. 

 

Pepp till alla er som mår dåligt ibland, alla gör det. Tänk på det förflutna, saknar ni något där ifrån. Ta upp kontakten igen, det är aldrig försent. Kram på er!

Mina dagliga funderingar som har varit nu när jag varit sjuk. Jag älskar att titta tillbaka på min blogg, hur det var för ett år sedan, två år sedan, ja t.o.m tre år sedan. Både bilder, mina inlägg, vem jag var med och vilka jag var med. Det är en sådan skillnad då till nu. Både posetivt men även negativt. 

 

I helgen, på lördag fyller jag 17. Det är ingen big deal enligt många, men jag älskar att fylla år. Min födelsedag måste varje år vara perfekt. Det blir den inte av stora saker och massa ytligt. Utan jag blir glad om jag får en perfekt frukost, en perfekt dag och en perfekt kväll. Men vänner, familj och släkt. Att fylla 17 känns som en nystart på många sätt. Även privata saker som ännu inte kommer ut här.

 

Att fylla år är så otroligt skönt. Att en dag få massor av posetiv energi från alla nära och kära. Massor av grattis sms, på facebook, bloggen, mail. Bli uppvaktad på det bästa sätt! Att överaskas av sina vänner och att få finaste presenterna.. Har alltid så att jag måste somna innan 12 dagen innan min födelsedag, vill ju inte somna på min b-day liksom :p Hehe

 

Att fylla år är en bra bortförklaring till varför det hände vissa saker. Till varför du blev en annan person, eller varför du helt plötsligt bytte spår och valde andra saker. Jag har tänkt hela veckan och gett vissa saker en sista chans. Saker som jag i helgen kommer släppa helt eller satsa allt på. En dag kan göra så mycket i ditt liv, det kan hända saker som du aldrig trodde skulle hända. Men jag vet, att sålänge du som 17 åring inte känner dig bekväm med något så släpp det. I så fall så är det inte samma som det var innan och då är det inte rätt. 

Filippa i sina tanke spår igen, skriven som 16 åring. Men inom 2 dygn så är jag 17. Otoligt

 

Har ni någonsin velat tacka era föräldrar för att de varit hårda mot er. Visst i ögonblicket som de väl sa nej så var de dummast i världen (enligt dig själv). Men det finns ju alltid en tanke bakom allt. Ens föräldrar har så otroligt mycket mer erfarenhet än du själv, hoppas jag i alla fall. 

 

Jag är så glad att jag aldrig fick ta hål i naveln. Även om jag var så arg, jag skrev en 2 A4 lista på alla kompisar som hade det, gjorde allt. Men jag fick alltid ett nej gång, på gång. Nu tycker jag att det är det sliskigaste som finns, inte på alla. Men jag skulle själv aldrig kunna ha det. Och tack, tack för att jag aldrig fick. 

 

Jag är så glad för att jag inte fick vara vart som helst när jag var mindre. Under fjortis tiden när man ville träffa random killar överallt. Tack för att ni inte lät mig, lät mig ge mitt nummer eller lät mig träffa folk som man bara snackat på internet. Även om jag var så jäkla förbannad för alla snygga killar som fanns. 

 

Och jag vill tacka för att ni var världens bästa föräldrar. Som alltid ställde upp och stötta mig i alla lägen. Mpnga av mina vänner smyg rökte i 5an och sedan börja fler och fler. Nu röker nästan alla mina vänner någon gång då och då, vissa hela tiden. Jag själv har aldrig i hela mitt liv ens haft en cigg i munnen. Jag är så förbannat stolt över mig själv för detta! Jag tänker inte heller smaka, ser ingen anledning eller sug i det. Jag har hållt mina vänners cigg men aldrig ens haft en tanke av att ta ett bloss. Jag har även fått flera i min närhet att dra ner på det eller sluta helt, så stolt över detta. 

 

Jag vet så mycket mer nu än vad jag gjorde då. Men jag är ändå flera tusen mil från att veta allt. Jag vill inte fylla 18 år och stå ensam och inte ha mina föräldrars åsikter. Jag vill fortfarande vara barn och ha regler, regler som går att bryta. Ha någon om säger att jag varit duktig och verkligen straffar mig när jag är dum. Jag vill att mina föräldrar formar mig till något de sedan inte kommer ångra. När jag flyttar hem ifrån så ska jag vara hel. Jag ska klara mig själv, men jag kommer alltid vara deras lilla prinsessa, lilla Filippa.

Ännu fler tankar som susar runt i mitt huvud. Denna gång är det människor som är kontrollfreak. Som ska ha kontroll över saker hela tiden. Kan vara allt från planering, över andra, skola, träning eller liknande. Vanligt är att ha ett kontroll behov i en relation eller bland dina vänner. Ofta blir det att man ska veta allt som din partner gör hela tiden eller hela tiden kolla vad som den andra personen gör. Det kan ofta hända att man blir väldigt kontrollerande när det gäller bästavänner. Detta börjar oftast med svartsjuka när den är med en annan, men tillslut kan det gå över till negativt kontroll behov. Då gör det tillslut att man inte kan umgås med andra.

 

Är det okej att bestämma över sina vänner eller sin partner? Att få den att ha mindre frihet för att man själv inte klarar av det? Eller att sin bästakompis inte ska ha några andra vänner kvar för att man är så rädd att förlora henne/honom. vad tycker ni? Jag själv tycker att detta förekommer väldigt ofta i varddagen. Jag själv hör ständigt personer som har svårt att lita på sin partner. Men oftast är det faktiskt vänner som surar på småsaker och inte själva märker hur mycket de kontrollerar en annan. De sätter upp onsynliga regler för den andra, håller dne inte dom så är de inte längre vänner. 

 

Är det okej att kolla igenom saker i smyg bara för att man inte kan ta detta med sin vän på riktigt? Hade ni tyckt att det är okej att eran vän eller partner läser era sms/mail osv. utan att ni visste om det? Även om ni inte har något att gömma så är det fortfrande ett privat liv. Eller? Var lägger ni själva gränsen som svek? 

 

Jag anser att allt som du inte har att göra med hos den andra personen är privat. Aldrig finns det undantag om att man ska få snoka och rota bland någon annans saker utan lov. När man inte själv anser hur fel man gör så är det faktiskt ett fel på just dig och ingen annan. Lita på dina vänner eller din partner, annars går du till den istället för att llägga dig i hennes privata saker. Sånt är inte lätt att förlåta, och det är enormt förnedrande..

 

Skrivit av mig snabbt och lätt. Bara funderingar och tankar 

 

Jag har nog suttit i minst 1 timme och kollat på olika skolor utomlands. Mest lutar det åt svenska skolor i bland annat London, Paris eller Spanien. Vi har pratat en del i skolan om detta, hur skönt det skulle men även nyttigt att få byta miljö och satsa mycket på skolan. Men inte förrän denna kväll så fattade det mitt intresse och nu vill jag bara åka. 

 

Tänk er att gå i skolan i ett främmande land. Ha det fina vädret 99 % av tiden och få komma till en helt annan kultur. Få skapa nya rutiner men ändå vara dig själv. Jag har faktiskt lust att åka nu efter sommaren och bara komma bort ett år. Få lära känna mig själv på ett nytt sätt och bli mycket mer självständig och säker på mig själv. Många som känner mig vet ju hur rädd jag är för allting. Och jag skulle vilja få bort min rädsla för många saker. hade underlättat min vardga otroligt mycket. 

 

detta är bara tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Inget är bestämt, inte ens tagit upp detta med mina föräldrar. Jag hinner bestämma mig när det redan är försent. Men ändå, hade aldrig tackat nej. Det är once in a life time. Snälla ta mig dit.