filippajj.blogg.se

På bilden var jag väldigt glad, påväg till en fest hemma hos Johan.

 

Jag är arg, glad och lycklig på samma gång. Glömde sårad också. Vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Vad som ens är rätt och fel. Detta inlägg blir kladdigt men det är precis vad mitt liv är idag. Det är små bitar från allting som jag inte gillar som kombination. Jag vill hellre ha ett enkelt och felfritt liv så att man slapp allt som är negatvit och dåligt.

 

Jag har ju dessutom det dåliga i mig som alltid får mig att spela depp musik när jag tänke rpå det minsta lilla dåligt. Det gör att jag bara bli ännu mer ledsen och slutar med tårar. Just nu vill jag bara ligga i sängen, inte vara ensam. (jag hatar förövrigt att vara ensam när jag är ledsen) Men ändå har det varit så att den senaste tiden så har jag varit väldigt mycket själv. Det är inte fel med det, men jag gömmer mig undan så fort något jobbigt händer. Jag pratar inte med någon som förr, för ca 2 år sedan hade jag en bästavän som heter Rebecca. Vi har känt varann sedan 2an så bara det visar hur bra vi kunde varann. Pratade exakt om allt exakt varje dag och var med varann exakt varje dag. Vi var knappt bästa vänner, vi var syskon. Hon fråga aldrig om hon kunde sova här, om hon fick äta här, om hon skulle med någonstans. Hon va alltid bara indelad i familjen, samma med mig i hennes. Hände det minsta lilla så var det henne jag ringde, speciellt när det var något som man bara ville få ut sig. När det har tagit slut med mina tidigare killar så var hon där och krama om mig, när jag skulle träffa nya killar var hon där, när hon fick reda på att hon skulle få ett syskon cykla hon hela vägen upp till mig för att dela det med mig. När hon sedan fick sitt syskon så var jag den första hon smsa. Många gånger när jag är ledsen så vill jag ringa henne. Jag vill fortfarande bara skriva av mig till henne. Jag vill fortfarande bara komma förbi och säga hej. Men som allt annat så förändras man. Men jag är säker på att det inte är över, det är bara en tid just nu. 

 

Allt har ett slut här i livet, inget håller föralltid. När man säger föralltid menar med en lång tid framöver. Men ett föralltid finns faktiskt inte här på jorden ännu. Inte för något faktiskt. Men det jag ville komma till i denna text är att man måste lämna vissa saker för att kunna vara med om nya. Och ikväll så har jag fått lämna något otroligt jobbigt, men som kanske gör mig gladare i framtiden. Kanske en lättnad i alla fall. Man kan inte kämpa ensam, i så fall kan man lika väl leva ensam. Man kan inte ta något förgivet för att man känner varann, man ska hela tiden kämpa för sina nära. Men kan inte tro att det räcker med det lilla längre, ju närmre man kommer varann, desto mer är dina kära värda. Kom ihåg det. 

 

Pepp till alla er som mår dåligt ibland, alla gör det. Tänk på det förflutna, saknar ni något där ifrån. Ta upp kontakten igen, det är aldrig försent. Kram på er!